 |
|
"Tack för alla sånger, för ord och toner
Vem behöver religioner
Dom kan vi va’ utan, men om musik inte fanns
Inte nånstans
Alla behöver en sång och en dans
Jag säger: Tack för alla sånger, ni ger var röst en chans"
Tack för alla sånger (Thank you for the music) ur musikalen Mamma Mia! (Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Niklas Strömstedt)
Vem behöver religioner? John Lennon hade en vision om en bättre värld:
"Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace... "
Imagine (John Lennon)
Musiken kan vara en läkande kraft, en enande och en eldande kraft. Den finns där överallt omkring oss, alltid. Såväl i vindens sus på kalfjället som i storstadens gatubrus. Mozart efter en lång arbetsdag – Internationalen första maj. Den går i fredens tjänst, men tvekar inte att mana till protest mot överhet, dogmer och moraliserande förtryck. Musiken är frigörelse. I den bor livskraft, kärlek, respekt och tolerans.
På 50-, 60- och i viss mån 70-talen användes den av en yngre generation för att göra uppror mot och frigöra sig från en äldre. Banden hette Beatles, Rolling Stones och the Who för att nämna några få. Stjärnorna var Elvis, Dylan och Bowie. Alla stod de, eller tycktes i alla fall vilja, stå för ett uppror mot dogmer och reaktionär konservatism. De var ifrågasättande: Varför ska vi göra så bara för att det står så, ni säger så? Vi vill tänka själva! Använda vårt förnuft! Bryta gränser och tabun.
Musiken förenade, förandligade och försinnligade. Det var människan och hennes eget ansvar som stod i centrum: Kärlek, respekt och tolerans. Love, peace and understanding.
Jag var själv del av allt detta. I olika konstellationer, på scenen och bakom. Först med Hootennany Singers, en folkgrupp från Västervik, sedan med ABBA och idag med musikaler som Chess, Kristina från Duvemåla och Mamma Mia. Musiken och musiktexten har varit central i mitt liv och min karriär. Jag har sett vilken betydelse musiken har för unga som gamla, vilken glädje den skänker. Ur musik föds inget våld, inga konflikter eller dogmatiska sanningsanspråk.
Idag är det är inte längre den äldre generationens stelhet kontra de ungas frigörelsebehov som skapar konflikt i vårt västerländska samhälle. Istället präglas världen av ett nytt slags kontrast. Nu är det mellan sekulär humanism och religiös dogmatik som striden utkämpas. Sedan sjuttiotalet och framåt har den religiösa fundamentalismen vuxit runt om i hela världen. Vidskepelse och pseudovetenskap breder ut sig. Upplysningens ljus börjar flämta i en allt syrefattigare omgivning. Religionernas förtryckarmekanismer börjar återigen ta sitt grepp om världen. Unga människor riskerar att snärjas och fångas in av fundamentalismens enkla svar och svartvita sanningar. Och alltför ofta är det kvinnor som får ta ett eller flera steg tillbaka. Kvinnor som i århundraden kämpat för att nå dit de är nu. Inte ända framme, men på god väg.
Men det finns en motkraft mot allt detta: Den humanistiska livsåskådningen. Humanismens strävan efter ett samhälle där fria människor inte följer någon annan herre än sitt eget förnuft. Ett samhälle där alla kan få förverkliga sig utan religiöst förtryck, skam, skuld eller arvsynd. Humanismen är en frihetsrörelse och en befrielserörelse. En kraft som förenar i respekt, tolerans och kunskap, där människans eget ansvar står i centrum. Ett uppror mot förtryck och moralism. Människan har grundläggande rättigheter, som aldrig kan förhandlas bort av hänsyn till religion och kultur. Humanismen är en naturlig livskraft, precis som musiken.
Christer Sturmark har skrivit en mycket viktig bok. Den presenterar humanismens centrala idéer och grundläggande värderingar på ett spännande, pedagogiskt och ofta humoristiskt sätt. Boken är viktig för alla som är intresserade av att reflektera över de existentiella frågorna. Här finns argumenten som slår undan benen på intelligent design och annan pseudovetenskap och vidskepelse.
Människor som dras till humanismen eller är humanister får ofta dumma och, ibland, rent förödmjukande frågor. Här finns förslag till svar som sopar mattan med nyandligheten. Denna bok är en motvikt mot mediesamhällets ständiga flöde av horoskop och undergörande mediciner. Den borde tillhöra kurslitteraturen i religions- och livsåskådningskunskap.
Humanismen läker, förenar och visar en väg framåt, precis som musiken!
Björn Ulvaeus
Humanist
|
|
|
|
|
|
|
|
