 |
|
”Varje människa har som ett anlag tendensen till humanism, och den som ger efter för impulserna att undertrycka och snöpa denna tendens, han sviker det mycket väsentliga idealet att utveckla sig till en människa som ser sina likar – en människa med öppna ögon.”
- Ingemar Hedenius
Nyligen dog en tolvårig cancersjuk flicka, för att hennes pappa trodde mer på en mirakeldoktor i Brasilien med helande krafter, än på modern cancervård med cellgift och strålbehandling. Kanske hade flickan ändå inte överlevt sin sjukdom, men chansen hade varit betydligt större.
En tjugoårig kvinna i Indien får inte gifta sig med sin älskade, för att familjens astrolog har analyserat den blivande makens horoskop och konstaterat att planeterna stod fel när han föddes. Stjärnorna visar att han är fel man för flickan. Att de älskar varandra är av underordnad betydelse.
En svensk 45-årig pappa droppar olja, sprit och kryddor i ögonen på sina två döttrar, elva och tretton år gamla. Pappan menar att de var besatta av onda andar, som behövde drivas ut med exorcism.
Den 41-årige afghanska medborgaren Abduk Rahman ställs inför rätta i en muslimsk domstol i Kabul. Hans brott är att han har konverterat från islam till kristendom. Straffet enligt Sharia-lagarna är döden.
I en bergsby i Snitpurdistriktet i norra Indien ställs en teplantagearbetare inför rätta tillsammans med sina fyra barn. Familjen anklagas för att ha förgiftat dricksvattnet i byn med hjälp av häxkonst och magiska krafter. De döms till döden med halshuggning i en offentlig avrättning, varefter de avhuggna huvudena offras till högre makter. Byns talesman säger till BBC att halshuggningen var ett sätt att lugna gudarna.
En tonårsflicka i norra Sverige lever tillsammans med en man som slår henne. Hon går till en spåman som spår henne med tarotkort. Han hävdar att hon bara går igenom en jobbig fas i sin relation, men att korten visar att hennes sambo kommer att få kontroll över sitt temperament när de får barn tillsammans. Spåmannens råd får henne att stanna. Det kan kosta henne livet.
New age, kvacksalveri, religion och annan vidskepelse är inte harmlöst. Det spelar roll vad vi människor tror. Varför håller så många fast vid trosuppfattningar, trots att all tillgänglig information tyder på att de är felaktiga?
Märkliga är också människors föreställningar om gud. Givetvis är det omöjligt att ge hundraprocentigt säkra bevis för att någon gud inte existerar. Det är lika omöjligt som att ge hundraprocentigt säkra bevis för att tomtar och troll inte existerar. Men allt vi vet om världen idag, pekar på att inga övernaturliga väsen eller gudar existerar. Det saknas goda skäl att tro att sådana varelser finns medan det finns många goda skäl att tro att de inte finns. Ateistens hypotes är att gud inte existerar. Det är idag en mycket välgrundad hypotes. Världen förefaller vara naturlig, i motsats till övernaturlig.
Men vad är då egentligen religion? Om hypotesen att gud inte existerar är riktig, då måste religion i alla dess former rimligen vara resultatet av människors vanföreställningar, förmodligen orsakade av önsketänkande och en oförmåga att se sanningen i vitögat. Sigmund Freud kallade religion en ”hysterisk tvångsneuros”. Det är inte en särskilt smickrade beskrivning, men det är svårt att komma på en bättre, om ateistens hypotes är korrekt.
Vi som inte tror på gud kallas ateister. Det är egentligen ganska märkligt: Vi tror inte heller på troll, men kallas inte ”atrollister” för det. Varför ska det finnas ett namn just för att inte tro på en gud? Dessutom är de flesta människor på jorden ateister, när det gäller andra gudar som till exempel Zeus, Tor eller de hundratusentals hinduiska gudar som hinduer bekänner sig till. Ateister och kristna skiljer sig åt på en punkt: Kristnas ateism gör undantag för den kristna guden.
Ännu märkligare blir det, när människor inte bara tror att gud existerar, utan dessutom tror att gud är allsmäktig, allvetande och oändligt god. Vilken allsmäktig och god gud låter barn, på semester i Thailand, förlora sina föräldrar i en jättelik tsunamivåg? Vilken allsmäktig och god gud tillåter att föräldrar tappar greppet om sina barn, för att sedan aldrig se dem igen? Och vilken självgod och egoistisk moral har den troende, som tackar gud för att just de blev räddade, när människor runt omkring dem dör?
Samtidigt som gud låter katastrofer inträffa varje dag världen över, så antas han av många troende reagera med vrede på harmlösa företeelser som stamcellsforskning och äktenskap mellan homosexuella. Gud verkar helt enkelt göra sig skyldig till grava felprioriteringar. En sådan gud är knappast värd någon respekt. Det finns bara en godtagbar ursäkt för guds beteende och det är att han inte existerar.
Varför tror människor på konstiga saker? 32% av de amerikanska medborgarna tror på spöken, 31% tror på telepati, 25% tror på astrologi och 22% tror att Jesus kommer att återvända till jorden inom de närmaste femtio åren. Det finns amerikanska politiker som anser att vi inte behöver bry oss om den pågående miljöförstöringen. Den fixar ju Jesus när han kommer tillbaka. Andra amerikanska politiker vill införa ett förbud för ensamstående mammor att arbeta som lärare i skolan. De är dåliga moraliska förebilder för unga människor, hävdar de.
Nära hälften av de amerikanska medborgarna vill att skolan ska sluta undervisa om Darwins evolutionsteori, och ersätta den med den bibliska skapelseberättelsen. Deras främsta argument är att tanken på människan som resultatet av en slumpmässig utveckling, är orimlig, osannolik och stötande. Trosföreställningarna är inte bara irrationella och bisarra, de är också fyllda av missförstånd. Ingen biolog påstår att evolutionen har varit slumpmässig, tvärtom. Att världens enda supermakt så starkt påverkas av irrationella trosföreställningar, är ett hot mot hela vår värld.
Religion och annan vidskepelse har också enorma konsekvenser för samhälle och politik. Samhället är dessutom helt inkonsekvent i sitt förhållningssätt till olika typer av fixa idéer. Begrunda detta exempel:
Antag att du har en god vän, som under en tid blivit mer och mer tveksam till att ta sin medicin mot högt blodtryck. Du tröttnar på detta trilskande och ställer honom mot väggen. Han berättar då att han vägrar ta sin medicin, därför att han tror att den är förgiftad av CIA. De är ute efter honom, säger han, och vill mörda honom.
Du ringer en läkare och berättar vad som hänt. Läkaren undersöker din vän och ställer diagnosen: Paranoida vanföreställningar, mentalt ur balans, psykiskt sjuk. Han tas in för observation. En annan god vän har slutat att träffa din bästa tjejkompis som han har haft ett flera år långt förhållande med. Du tycker det är tråkigt och vill veta varför. Han berättar att han har gått med i den kristna församlingen Livets Ord och att han inte längre kan vara tillsammans med sin flickvän, eftersom de inte är gifta. Han säger att han kommer att straffas i helvetet om han har sex före äktenskapet. Han vågar heller inte ta en svordom i sin mun, för då drabbas han av samma öde.
Kommer han att få samma diagnos som din första vän: Psykiskt sjuk med paranoida vanföreställningar? Nej, han är bara religiös och nyfrälst. Detta trots att det faktiskt är mer sannolikt att CIA förgiftat medicinen, än att helvetet väntar på oss efter döden. CIA existerar i alla fall, och det har hänt förr att de har förgiftat misshagliga personer.
Vad är då alternativet? Med den här boken vill jag presentera en sund, förnuftig och humanistisk livsåskådning, utan inslag av religion och annan vidskepelse. En livsfilosofi där respekten för människan står i centrum.
En humanistisk livsåskådning bygger på den fria tankens förmåga att undersöka och förstå en naturlig värld. Allt kan inte förstås, men sökandet efter kunskap och förståelse är centralt för en humanist. Den vetenskapliga metoden, det öppna prövandet av hypoteser och förklaringsmodeller och det kreativa, kritiska tänkandet är centrala nyckelbegrepp. En människa kan och bör vara god och agera gott, utan tron på en eller flera gudar. Med en humanistisk livsåskådning kan också livet bli lustfyllt och meningsfullt, utan religiösa myter som ledstjärna.
Ingemar Hedenius var professor i filosofi i Uppsala och en färgstark kulturdebattör. År 1949 gav han ut sin legendariska bok Tro och Vetande , och startade en helt ny idédebatt i Sverige. Det blev en kraftfull uppgörelse med religionen och kyrkans makt i 40-talets svenska folkhem, när han förkastade kristendomen som intellektuellt ohållbar, och teologin som en pseudovetenskap.
Jag har ingen ambition att försöka mäta mig med Hedenius, men den idédebatt han startade behövs mer än någonsin idag. Därför vill jag fortsätta diskussionen om religion, förnuft och humanism i dialog med dagens nyfikna läsare, som kanske inte är bekanta med Hedenius och hans verk. Min förhoppning är att jag lyckas resonera om dessa frågor på ett modernt och lite annorlunda sätt i denna bok. Därför kallar jag den Tro och Vetande 2.0.
Här presenterar jag en grundläggande religionskritik, och de filosofiska grunderna till en humanistisk livsåskådning. Jag menar att detta är ett bättre alternativ än de religiösa eller new age-influerande livsåskådningar som dominerar idag.
Min förhoppning är att boken ska inspirera till att självständigt och fritt tänka kring livsåskådningsfrågor, utan att tyngas ned av vårt kulturella arv av religion och annan vidskepelse. Min förhoppning är också att boken ska befria den nyfikna och reflekterande läsaren från en del missuppfattningar och fördomar mot vetenskap, ateism, kritiskt tänkande och humanism. Eftersom jag vill inspirera till kritiskt tänkande, vill jag också uppmana läsaren att även läsa denna bok med kritiska ögon. Är man inte beredd att läsa filosofi kritiskt, då bör man inte läsa filosofi.
Genom hela boken löper en dialog i Sokrates anda, mellan Julia och Max. Samtalet handlar om humanismen och de stora livsåskådningsfrågorna. Julia är ateist, men framför allt humanist. Max söker fortfarande sin livsåskådning. Den som vill, kan läsa dialogen i sin helhet rakt genom hela boken, för att därefter gå tillbaka till de olika kapitlen och läsa dem i sin helhet. På så sätt blir läsupplevelsen mera likt en teaterpjäs.
Personligen tror jag att en humanistisk livssyn kan bidra till en demokratisk utveckling och förbättrade levnadsvillkor på vår jord. Vi behöver ta ansvar för livet före döden! Den humanistiska rörelsen är därför också en frihetsrörelse och en befrielserörelse. Jag hoppas att bokens introduktion till humanismen kommer att stimulera och inspirera dig, och göra dig nyfiken. Förhoppningsvis kommer den också, i humanistisk anda, att göra dig gott!
Fårö den 12 april 2006
|
|
|
|
|
|
|
|
