Tack för en trevlig och även rolig intervju/samtal. Även om Hedenius inte var någon stor filosof så var han oerhört modig och, tror jag, banade väg för en mer sekulariserad hållning i Sverige. Att gå emot strömmen i slutet av 40-talet visar på ett stort engagemang för vetenskap och att vi inte skall hjärntvättas med pseudovetenskap. Kanske kan vi tacka Hedenius för att vi slipper be morgonbön i svenska skolor.
Alltid trevligt med T.Tännsjö. Att kunna erkänna att man har fel och är beredd att ändra sin ståndpunkt är så skönt att höra. Det kan tyckas vara en självklar hållning om man är vetenskapligt skolad, tyvärr så ser man dock detta beteende så sällan.
Det verkar vara filosofins "motor" att leverera åsikter utan annan grund än eget tyckande. TT visar på flera sådana tillfällen under intevjun. En person kanske tycker att fisk är gott medan en annan inte tycker det. Ingen av dessa har fel. TT använder dock eget tyckande för att hela tiden anse sig kunna servera saningar! Varför en sådan intervju?
Det är dessutom en märklig intervju där bägge två äger samma åsikter och de dessutom anser sig kunna prata skit om den som inte är närvarande.
Den där Paulus uppmanar sina troende, att inte kritisera varandras tro. Var och en skall hålla sig till sin, så gott han begriper. Här beskriver storinkvisitor TT hur tron skall se ut och kritiserar de kristna, som tror fel. De skall tro, så att TT kan bestrida deras tro.
Valentinus hette en man som försökte bli biskop i Rom ca år 140. Han hade en gudsbild, som enligt Elaine Pagels påminde om den Paul Tillich hade. Den senare flydde undan Hitler. Gudsbilden har politiska konsekvenser.
Mellan Valentinus och Tillich, Robinson m.fl. har vi medeltidens katharer. De bar upp en teologisk övebyggnad till franska bönders uppror mot feodalväldet och dess väldigt konkreta gudsbild. TT tar ställning i en gammal teologisk strid. Att beskriva och förstå den "urvattnade" gudsbild, som TT ogillar, är inte lätt, men uppenbarligen har många gjort det.
TT talar om en teologisk strid med skolfröken. En sådan hade jag också. Den gällde själens placering. Mina kamrater föreslog blodet, hjärtat och andra platser.
Min tanke var, att om själen skulle vara ansvarig för skutan, borde den finnas på kommandobryggan, dvs i hjärnan. Det fick jag inte ens förklara. Hjärnan var helt fel. Då hade jag missförstått frågan. Själen hade inget med tankeförmågan att göra!
Nu var det inte så jag tänkte. För mig var själen lika mystisk som för fröken, men hon visste att hon hade rätt, även om hon inte riktigt visste vad det var hon visste, och jag fick inte förklara mig. Jag blev sur.
KG Hammar fick frågan ”Finns Gud?”. Han svarade ”Det beror på vad man menar med Gud och vad man menar med finns”.
Mitt svar om CS skulle fråga mig är: "Eftersom det är du som frågar, måste jag svara nej. Det du tänker på, när du säger Gud, är ju så urbota dumt, så det kan bara dårar tro på. Men om någon med tillräcklig intelligens hade frågat, så hade jag nog svarat ja. Men sådan intelligens kan nog bara tänkas hos Gud."
Där slingrade sig intellektet, Lögnens Furste i Kunskapens Träd, undan frågan. Skulle han ha varit giftigare?
Är terrorism i princip acceptabelt, om nyttan är tillräcklig?
Jag dödar en oskyldig, för att hindra dig från att döda två. Men är det du eller jag, som skall ta ansvar för dina handlingar? Det är väl en principiell fråga?
Om jag skall ta ansvar för dina handlingar, är det jag som skall bestämma vilka som skall dö. Det blir på alla sätt en praktisk fråga.
Den oskyldige har över huvud taget inget ansvar eller något att säga till om. Det är en princip.
Övermänniskan har sina principer. Det gäller även hans värdering av nyttan. Jag dödar millioner, för att ...
Radikal? Ja, jag tycker också att det verkar radikalt. Jag kan förstå om Hedenius blev troende på att Fan kommit lös.
Tillbaka