Hittade denna sida efter att ha lånat boken med samma namn. Läste precis denna artikel. Mycket kan sägas om det Christer skriver, både positivt och negativt. Men min spontana reaktion är att detta känner jag igen. Homosexuella används ofta som slagträ i debatten. Många gånger genom åren har jag läst artiklar i t.ex. tidningen Dagen, som använder homosexuella för att på olika sätt argumentera för sin tro. Jag tycker inte att avståndet är så stort mellan Christer Sturmark och fundamentalistiska kristna skribenter i t.ex. Dagen. Det viktigaste för dem båda är att omvända människor till sin egen tro/övertygelse och att undergräva för motståndarna. Och visst är tonen densamma, att tala om hur andra borde göra. Suck! Jag har genom åren försökte att engagera mig i t.ex. att kristna med olika traditioner ska mötas i dialog och förstå och respektera varandra; att kristna, och andra, med fördomar, och aggressioner mot människor med olika sexuell läggning, ska lyssna, reflektera och försöka bearbeta sig själv och sina värderingar. Jag har försökt engagera mig och arbeta för det som kallas religionsdialog, jag skulle gärna kalla det livsåskådningsdialog för att omfatta även ateister och s.k. humanister. Men detta är inte lätt i en tid med växande fundamentalism. Detta gör att Christer Sturmarks ton känns som ytterligare ett steg tillbaka. Men nog tror jag på en förändring, att dialog är möjlig. Nu har ju till och med Ulf Ekman och Livets Ord kontakt och dialog med samfund som man för bara några år sedan baktalade och föraktade. Så det kanske inte ska dröja så länge tills det blir en annan ton mellan kristna, muslimer, ateister m.fl. Och då kanske ”Tro och vetande 3.0” inte bara talar om det som skiljer oss åt. Eller vad tror du Christer?
I det avsnitt du refererar försöker Jesus förgäves förklara för judarna att de, liksom alla andra människor, är i behov av Jesu försoningsgärning för att åter komma i rätt förhållande till Gud ("bli frälsta" på religiöst språk). Detta trots att de är Guds utvalda folk (Abrahams söner). De vill/kan dock inte tro detta, utan är blockerade i sina hjärtan.
Denna oförmåga till insikt är djävulens verk; han är ju Guds motsåndare; och därför använder sig Jesus av uttrycket "ni har djävulen till fader".
Uttrycket är alltså ett bildspråk som ungefär betyder "djävulen har blockerat era hjärtan, så att ni inte ser sanningen".
Biblens budskap måste läsas som en helhet. Tar man ut enskilda bibelord
kan man få stöd för i stort sett vilken åtsikt som helst.
Jag dock väl medveten om att det fragmentariska läsesättet förekommer även bland kristna företrädare.
Jag anser att evangelierna definitivt INTE ger stöd för att betrakta judarna som djävulens barn, eller mer onda, eller mindre värda, eller liknande.
Det var bara det jag ville säga.
Bästa Hälsningar
Hans-Åke Gustafsson
P.S. Det stämmer det du skrev om Jesus: han är född av Gud och icke skapad, och blev människa genom att födas av jungfrun Maria. 100% Gud och 100% människa. Helt nödvändigt för att klara sitt uppdrag! D.S.
Jodå. Judarna utpekas som djävulens barn av Jesus själv:
\"Barn till Abraham
Till de judar som trodde på honom sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar.
Joh 8:32
Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”
Joh 8:33
De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?”
Joh 8:34
Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er.
Joh 8:38
Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.”
Joh 8:39
De svarade: ”Vår fader är Abraham.” Då sade Jesus: ”Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar.
Joh 8:40
Men nu vill ni döda mig — den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham.
Joh 8:41
Ni gör er faders gärningar.” Då sade de: ”Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.”
Joh 8:42
Jesus svarade: ”Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.
Joh 8:43
Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.
Joh 8:45
Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte.
Joh 8:46
Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader.
Joh 8:44\"
(http://www.bibeln.se)
Att Jesus själv var jude anses inte relevant av de kristna som tror på detta. Det som är av vikt är att Jesus tros vara av Gud, dvs en del av Gud själv, född och inte skapad. Därmed ställer sig Jesus över alla etniska tillhörigheter som en gudom med rätt att tala för \"sanningen\".
Evangelierna beskriver inte judarna som "djävulens folk".
Det finns beskrivet att judarna (eller mer specifikt den judiska religiösa eliten) låg bakom korsfästelsen av Jesus. Jesus var för övrigt sjäv etnisk jude.
Att han belv dödad av sina landsmän beror på att de uppfattade honom som hädare, eftersom han sade sig var Messias (frälsaren) och Guds Son.
Kyrkans antijudaism, där kyrkans predikanter och passionsskådespel i hundratals år bedrivit hets mot judar utifrån de kristna källornas, dvs Nya testamentets, hävdande att judarna skulle vara Jesus mördare och dessutom djävulens barn, har hetsat folkmassor till judehat.
Dessa källor är sammanställda i romarriket och det är de kristna själva som skrivit dem!
Kyrkan och staten har under tidigmodern tid haft ett gott samarbete kring det legitima våldet och kontrollen av undersåtarna.
Såväl det strukturella förtrycket mot kvinnor (sämre arvslotter, omyndigförklaring, äktenskapstvång) som \"utbildningen\" (vilken från 1600-talet och framåt bestod av katekesen) utövades i samarbete mellan stat och kyrka.
1608, under Karl IX, införlivades Mose lag med svensk lagstiftning. Med hjälp av den ställdes tiotusentals människor inför rätta, anklagade för utövande av otillåten sexualitet. I Guds namn.
Idag, fyra hundra år senare, använder staten fortfarande kyrkan som politiskt instrument för att göra människor till andra klassens medborgare. Det anses vara i samhällets intresse.
I samma dokument där regeringen postulerar kyrkans ljusskygga verksamhet som viktig för samhället fastslår regeringen också att Sveriges statschef, dvs kungen, skall bekänna sig till den \"rena evangeliska läran\" som den fastställs i den Augsburgska bekännelsen, vilken antogs vid Uppsala möte 1593.
Enligt den \"rena evangeliska läran\" är judarna djävulens folk.
(Evangelierna finns på t ex http://www.bibeln.se).
Detta bekänner sig nu Sveriges kung - troligen helt mot sin vilja - till. För det har staten bestämt. Amen.
Det är svårt att inte se ett samband mellan detta slags statliga skydd och hovrättens friande av pastor Åke Green - och dess historiska upphov. Det var ju hovrätten som under 1600-talet dömde trolldomsanklagade människor till döden efter att kyrkans präster ställt fram de misstänkta till förhör.
Såväl hets mot folkgrupp som hokuspokus står idag således under ett \"särskilt konstitutionellt skydd\". I samhällsintressets namn. Amen.
Vill gärna kommentera den utmärkta artikeln av Christer Sturmark.
Det politiska fjäskeriet för religiösa rörelser måste upphöra och staten borde inse att den och kyrkan separerat, skriver Sturmark. Håller med.
Dessvärre är det nog, av historiska skäl, svårt att förklara statens stöd till kyrkan som endast fjäskeri. Staten har alltid använt kyrkan för samhällskontroll och disciplinering.
I propositionen om staten och trossamfunden kopplas också kyrkan till samhället. Här skriver regeringen att \"det måste anses utgöra ett viktigt samhällsintresse att Svenska kyrkan och andra trossamfund ges goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet i Sverige.\" Därför skall också dessa samfund ha ett särskilt konstitutionellt skydd (Prop. 1997/98:49, s 17).
Kyrkans kontroll av homosexuella måste alltså vara av något slags samhällsintresse - med andra ord av politiskt intresse.
Den politiska aspekten av religionen glöms gärna bort då religioner diskuteras men det är lätt att se att religion och politik är två sidor av samma mynt och att kyrkan och staten är dess handhavare.
Den kristna kyrkans, liksom den kristna statens, relationer till undersåtars och medborgares sexualitet har alltid rört sig om kontroll och disciplinering. I det medeltida Europa var det en fråga om synd och i Nazityskland var det en fråga om perversitet - men i grunden ligger den patriarkala statens intresse för befolkningsökning och kontroll genom tvångsmässig, heteronormativ, monogam familjebildning.
Den kristna kyrkan har alltid varit denna politiks idéverkstad och staten alltid dess delegerande och välbetalande chef.
Kyrkans fördömande av \"sodomiter\" - grundat på Mose lag - har lett till den månghundraåriga hets mot homosexuella som vi idag kan se tillbaka på.
Tillbaka