Kejsar Konstantin började av skaffandet av återfödelsen och därmed hade Makten beordrat ner" Anden i flaskan". Vid kyrkomötet i Konstantinopel korkades flaskan igen.
Vill man ha ett ämbete, förtroendepost eller delta i "utbildning" måste man acceptera flaskans gränser för att vara vetenskapligt respektabel och korkad enligt anständighet.
Om vetenskap och andlighet definierar sina begrepp finner varje ärlig människa att flaskor finns i ett större och vidare universum, som vetenskapen ödmjukt måste böja sig för att den inte kan ge vägledning
om.
Göran Rosenberg skriver i DN med rätta att han "aldrig upplevt någon- ting evidensbaserat" dvs bevisat. Det gör oss till fria skapare av föreställningar om "verkligheten". Vi må ju då betänka att våra skapelser
kan råka bli svårförenliga "asociala" så att Samhället inte fungerar.
I det läget har makten sitt berättigande om den styr med Lag och inte med våld. "Någon djävla ordning får det väl vara"( C H Hermansson).
Nu har vetenskapen slaget en glugg i flaskan genom att visa att allt i den materiella världen är energi (Einstein) och att denna energi i kosmos till
4 % clustrat ihop sig till materia. I våra djurkroppar har vi utvecklat upplevelse organ för ett mycket litet frekvensområde.
Drygt 70% utgör "fri energi", som utgår från galaxernas "svarta hål"!
Det stora samtalet bör nu gälla hur vi samarbetar med denna fria energi,
som vetenskapen säger sig nära nog bevisat är "kärlek" (samhörighet).
Hur får snabbt in denna medvetande erövring in i den praktiska politiken?
Något lämnar oss,innan vi bara blir ett lik!
Uppenbarligen utvecklas kroppar till alltmer komplexa cellhopar, med i människan fall förmåga till ganska individuell medvetenhet. Denna "gudagnista"( Företal till Lagen) har därmed ett ökat självständigt ansvar för ett frivilligt valt samhälle som även på ett emotionellt plan är knutet till Evolution (jfr Osiris myten). De som inte vill ha något samhälle tycks nu dominera världen med sin världsvaluta och förstörelsevapen.
Romklubben bestämde år 1950 att vi skall vara 1,5 miljarder människor på planeten. Misslyckandet för det hemliga elitprojektet är oförnekbart.
Har människan kommit till en evolutionär brytningspunkt, där öppenhet är en del i mänsllighetens förutsättning att undvika ett evolutiärt bakslag.
Det kan mycket väl vara så att identetsfrågan ( kropp, psyke,ande) är av görande i spänningen mellan Västerlandet och Österlandet.
Se gärna www.Samhallspartietforvuxna.se , pkt 20 frågor,som har med kärlek att göra. Broderligen Lars Rutger Solstråhle
Jag är som sagt bekant med de mer sentida försöken att återupprätta
det teleologiska gudsbeviset i en mer kosmologisk tappning, men kan
inte säga att jag är särskilt imponerad av dessa. Den dag du eller
någon annan visar mig ett gudsbevis med substans så lovar jag att
ta detta på allvar, men tills dess kommer jag nog att hålla fast
vid mina (för all del lite svepande) formuleringar om gudsbevis
skjutna i sank.
\"Jag känner till (åtminstone delar av) den debatt du hänvisar till, men förstår inte riktigt vari det ironiska består. Att ett argument är skjutet i sank behöver inte hindra den som så önskar från att försöka återupprätta det.\"
Poängen är att argumentet ALDRIG varit i sank (det teologiska). Just det argumentet är antagligen det mest omdebatterade och kanske det största enskilda stödet för teism (enligt vissa), och nu pratar jag INTE om ID, utan om Design argumentet kring universums komplexitet, ni som författar artiklar här skiljer sällan på dessa två saker, vilket man ofta gör inom religionsfilosofin. Jag har även påpekat detta för Tännsjö som förklarade att han var medveten om det, men eftersom väldigt få kristna eller religiösa skilde på det, var det lättast att \"blanda ihop dom\". Och jag kan ge han delvis rätt för det. Kanske tänkte du på samma sätt? Jag håller med om att det här är lite mer komplext och inte alltid så lätt då Design argumentet mer och mer kommit att handla om universum och mindre och mindre om vår värld.
Och då kan du kanske se mitt inlägg som ett råd eller tips, var noga med definitionerna i början av era artiklar så slipper ni besserwissrar som mig ;-)
\"Och vad har mitt yrke och min geografiska belägenhet med saken att göra?\"
1. Ditt yrke: Använder du din titel bakom artiklarna som är en imponerande akademisk titel (enligt mig) förväntar jag mig även lite kvalite\' där faktan stämmer, eftersom det dock är en religionsfilosofisk debatt ni håller på med där ni förespråkar ateism eller humanism är jag givetvis medveten om att subjektiva åsikter MÅSTE existera (svårt att skriva nånting annars). Men bemöda er aningen mer arbete för att klargöra en del saker innan ni skriver.
2. Geografiska läget: I Sverige vill en del gärna TRO att Gudsbevisen skulle vara i sank. Man kunde inte ha mer fel, sedan 60 - talet har denna debatt vänt i USA (som måste ses som huvudlandet inom religionsfilosofisk debatt) och det är idag de teistiska filosoferna som är de mest inflytelserika (ta bara en kille som Alvin Plantinga).
* Ni får lite cred med av mig (så att det bara inte blir besserwisser): Kul att ni drar igång en religionsfilosofisk debatt i Sverige! Jag är inte av samma åsikter som er och kommer säkert att då och då argumentera emot, men det är väl meningen också hoppas jag.
Jag känner till (åtminstone delar av) den debatt du hänvisar till, men förstår inte riktigt vari det ironiska består. Att ett argument är skjutet i sank behöver inte hindra den som så önskar från att försöka återupprätta det.
Och vad har mitt yrke och min geografiska belägenhet med saken att göra?
"Därmed var det teleologiska argumentet skjutet i sank och färdigt att förpassas till samma idéhistoriska arkiv av felslut som övriga klassiska gudsbevis."
Eh, ibland funderar jag lite på hur bra det är med uppdateringarna på den religionsfilosofiska debatten..
1. Gudsbevisen har fått ett enormt uppsving sedan 60-talen och debatteras FLITIGT, inte minst i USA. Att en statistiker i matematik sitter och uttalar sig i Sverige att de är i sank ter för mig ganska ironiskt.
2. Design argumentet handlar väldigt mycket om UNIVERSUMS uppkomst i den religionsfilosofiska debatten bland seriösa filosofer.
Med vänliga hälsningar
Johannes
Student i Religionsfilosofi med fokus på just den samtida debatten..
Det är egentligen inte en strikt sekventiell process (först pröva läran, därefter finna insikt), utan snarare en växelverkan mellan Gud och människa som leder fram till tron. Processen varierar dessutom starkt från individ till individ.
Jag vet att detta är extremt kortfattat. Jag försöker att hålla ner antal ord.
Jag misstolkade nog din fråga, och lade betoningen på Guds egenskaper, snarare än min grund för att vara kristen.
Jag är kristen därför att jag har prövat den kristna läran, och kommit till insikt om att den är sann. Med sann menar jag inte vetenskapligt bevisbar, utan en inre visshet om att det verkligen är så som läran säger.
Detta är en andlig insikt, som inte kan uppnås genom vetenskapliga experiment.
Det har inget med magi eller vidskeplighet att göra. Inte heller är det ett resultat av indoktrinering, hjärntvätt, eller elitistiska andliga övningar.
Den kristna lärans kärnpunkt är hur den brustna relationen mellan Gud och människa skall återupprättas, dvs hur människan åter kan komma i rätt förhållande till Gud.
Vem som helst kan tillägna sig detta. Det som krävs är en uppriktig önskan att pröva
den kristna läran, samt en viss ödmjukhet. Sedan fixar Gud resten.
Därför att jag är kristen. Den kristne Gud har dessa egenskaper
(+ en massa andra). Det är sådan han beskrivs i Bibeln och det är även sådan som min personliga erfarenhet av honom är.
För mig ligger det inget intellektuellt dilemma i att bejaka biblens "övernaturlig" berättelser om under. Det har att göra med hur man ser på Gud. Den Gud jag tror på är en annan existensform än vi människor. Han (jag använder medvetet maskulinum) är ande. De "naturlagar" som gäller i den fysiska världen, behöver inte gälla i den andliga.
Observera att jag inte försöker anföra något vetenskapligt bevis för ovanstånde; endast ge en förklaring av mitt synsätt.
Jag anser mig inte vara intellektuellt ohederlig på något sätt,
och jag säms definitvt inte för att kalla mig både intellektuell och kristen.
Tillbaka